I förintelsens spår...

Den 3e april klockan 02.15 gick bussen från universitet. En sömnlös natt utan dess like, höll faktiskt på att somna flera gånger mellan 22 och då när jag skulle gå men jag höll mig vaken. När jag väl satt mig i bussen bredvid den berömda Carzan somnade vi med huvudet emot varandra och sov lite halvt om halvt tills vi stannade vid Skavsta flygplats vid 6 tiden på morgonen.



Flygresan gick lätt som en plätt, jag sov bort den resan också. När vi landa var det strålande sol och förväntansfull för att jag var i ett nytt land och hade ett äventyr framför mig. Två timmars bussresa tills vi stannar i staden Krakow där jag ska bosätta oss i ett lägenhetshotell med Malin S, Malin V och Johanna B. På bussen på väg in fick vi höra en låt som Lars Winnerbäck skrivit om Krakow, kommer inte på den låten just nu bara för det. Men vi la in alla våra saker och fick se värsta fräscha rummet hade vi fått. Diskmaskin var ju lyxvara för oss som är studenter liksom.

Foto av Malin V

Men slappa skulle vi inte göra idag, utan vi stack till stan för att gå stadspromenad i Krakow. Vilken fin stad det var. Tidigare hade jag bara hört att staden bara var svart och sotig och ingenting att ha, men ack så fel. Jag tyckte den var riktigt fin, i alla fall självaste city. Vi fick se gamla och historiska byggnader och kyrkor. Samt att vi var besökte slottet Wavel. Blev en tidig kväll i en ny säng, barn säng kallade vi min. Bland annat eftersom att jag blev barnet i vår lilla familj på fyra personer.



Den 4e april
gick vi till det som var det kallade judiska kvarteren i Krakow. Även en synagoga som de hade förstört under andra världskriget och som de hade byggt upp igen och användes.  Sedan blev det en lång promenix över till där som gettot var. Tog bussen över Schindlers fabriken och sen besökte vi Amon Göths hus. Därefter besökte vi ett arbetsläger som hette Plaszow som var som en sorts äng. Var inte så mycket kvar utav det utan det som fanns kvar var grottor som de användes som matförråd och kullar som jag tror var där de begravde kroppar om jag inte minns helt fel. Detta var ett ställe de nu användes som en promenad stig.



Foto av Malin V

Vi åkte vidare till en by som heter Qlai där vi fick följa den judiska familjen Navel under deras förintelse tid. En mycket sorglig berättelse var det för familjen som hade en räddning mycket nära men blev mördade utav byns borgmästare som blev rädd för att byn hade gömt undan tre judiska personer. På denna tiden var de brottsligt att gömma judar.

På kvällen tog Malin och jag en promenad på kvällen och kikade lite på påskmarknaden. Hittade en jätte fin glas ängel till mamma och pappa som de nu har hängt upp på väggen ovanför sängen. Mamma kallar den för skyddsängel.



Den 5e april
åkte vi till byn Rabka där nazisterna hade School of Therror. Här blev männen utbildade utav Einsatzkommandonna i att mörda på effektiva sätt och använde människor att skjuta på. Idag ligger här nu ett barnhem, som vi lämnade lite prylar till. Tråkiga med detta var att vi inte fick komma in i barnhemmet och hälsa på. Vi besökte skjutbanan som skyttarna övade på och fick se bunkern där lärarna satt och bedömde dem.



Därefter åkte vi till Zbylitowska Gora där männen som hade utbildads i Rabka tillämpade sina knskaper och besökte avrättningsplatsen med både judiska och kristna offer. Det flesta offrerna kom från staden Tarnow. Bland offren var det ca: 4000 kristna polacker, 7000 judar och av dem var det 6000 från Zbyltoska Gora.  Av dessa 6000 var det 800 som var barn under 10 år. Så himla hemskt var det att sätt massgraven. Vid den platsen de 800 barnen låg var det ett blått staket runt om och det hängde bilder på några utav offren. Det blir plötsligt mycket mer känsligare när man får ett ansikte på de stackars barn som offrades tack vare förintelsen.

Den 6e april blev en tidig morgon för oss alla som var här nere. Vi skulle till Auschwitz-Birkenau som låg i staden Brezesinka. Lägret var över 150 fotbollsplaner stort. Ett dödsläger cirka en och en halv miljon människor varav cirka en miljon judar mördades. Om man fick komma till Birkenau så kunde man räkna med att bara leva några timmar till. Om man inte valdes till som arbets jude i ett Sonderkommando. Då fick man överleva så länge som man var duglig och orkade arbeta. Birkenau lägret blev aldrig färdig byggt, den fick bara 250 träbaracker av 600. De 250 barackerna var avsedda för 400 fångar men det blev dubbelt så många fångar. Birkenaus lands yta var hela 175 hektar. Birkenau hade man delat upp i olika läger för kvinnor, män, familjer, zigenare m.m.

de olika lägren var åtskilda från varandra av 16 kilometer dubbla el-laddad taggtrådsstängsel. De övriga, äldre, sjuka, barn och gravida skickades raka vägen till gaskammrarna. De skulle mördas, fördes till ett omklädningsrum, där de fick en ``tvålbit´´ innan dom fördes in i duschrummet. Dörrarna stängdes och en SS-man som bar en gasmask släppte ner Zyklon B genom taket eller från en lucka i väggen. Efter några minuter bar tvångskommenderade fångar bort liken till krematoriumen. De fångarna skulle även ta till vara på offrens hår och guldplomber.



Foto av Malin V

Vi fick en promenad på 4,5h och lunch i samma stad. På eftermiddagen stack ja, Malinarna, Johanna och Carzan ut på en shopping runda i stadens torg.

7e april blev en lång dag då vi åkte först till en synagoga där Joost Lakmaker som berätta sin historia igenom förintelsen och tills där han är idag. En mycket spännande berättelse trots att man har hört detta tidigare. Därefter åkte vi till Oswiecim och till lägret Auschwitz 1. Innan åkte vi innan där Auschwitz 3 ( Monowitz ) hade legat. Men på lägret blev vi guidarna in och ut genom byggnaderna och man fick se det ena efter det andra. Hår, skor, dockor, foton på fångarna deras resväskor m.m. Så obehagligt att veta att detta är prylar som människor en gång i tiden ägt.

Vi gick till ett ställe mellan hus 20 och 21 där människor blivit dödade. Våran reseledare Lillian tog upp en bok och läste ett stycke i den. Den handlade om Joost Lakmakers bror. Alla börjar gråta och de var nog inte ett öga som var torrt. Det värsta var att titta på Joost som faller ut i gråt, han som varit så stark hela resan och inte visat så mycket känslor. Han la en blombukett längs väggen, men när han gör det ramlar han nästan. Det var hemskt att se på. Får minnen tillbaka när jag skriver detta, till och med tårar i ögonen. Minnen i huvudet som aldrig kommer försvinna. Efter guidningen fick vi en tid till att strosa runt på lägret. Jag gick tillsammans med Mari. Vi bara gick omkring och när vi gick där fick vi se en kille som kissa på ett utav huset, så himla respektlöst. Kan fortfarande inte förstå att han kunde göra något sådant på en historisk plats och på en plats där människor kämpat för att hålla sig vid livet. Slutet av dagen på detta lägret hade vi en så kallad andakt. Det var en mycket jobbig stund och de var där jag började känna att detta verkligen hade hänt, att något så fruktansvärd händelse har skett för 60 år sedan. Jag kan fortfarande inte förstå att de har hänt, att folk verkligen har kämpat för att ha livet i behåll och att så många människor har dött. De människorna som hängde på väggen såg ut som människor som lever idag. Det kunde lika gärna vara du och jag som hängde där. Att hela familjer utrotas och inte kan leva vidare. Eller att en person överlever och sen veta att man är den enda överlevande. Vilken kämpar glöd eller tur kan man väl också kalla det.



På vägen tillbaka i Krakow spelade vi en låt i bussen, den heter Kråkor i Krakow och de gick verkligen inte att hålla tårarna borta. Där satt jag snyftandes och tänkte på att jag är glad att jag har mina nära och kära i välbehåll.

Den 8e april åker vi till flygplatsen vid 10 tiden. Vi landar i Gardemoen i Norge och tar bussen vidare mot Karlstad. Hem snabbt och sen tog jag bilen vidare mot Uddevalla för att träffa personer som håller mig varmt om hjärtat.

Tråkigt att resan var slut, kunde inte förstå att veckan gick så snabbt, men när man har det trevligt så går ju klockan och dagarna faktiskt jätte snabbt. Från att inte känna alla som var med på resan så skapa vi ändå en sorts gemenskap med det flesta. Vi fem har ju inte haft det allt för tråkigt och vi har tagit tillvara på tiden tillsammans. Vilken humor vi funnit då, och vad skratt de varit. Vi fem med de berömda pannacottorna :)

 

Foto av Malin V

What happens in Krakow, stays in Krakow. En mening Mariella Johansson uppfann tidigt under resan. :)

That was all for now.. 

Cheers mate


Kommentarer
Postat av: Malin

Var det inte en fortsättning också? What happens in Krakow stays in Krakow... och så är jag för mig att du la till nåt i stil med; Allt händer i Krakow haha ;)

2010-04-13 @ 20:07:44
URL: http://malinkarusellen.blogg.se/
Postat av: carzan

Vad bra sammanfattning, får man snå den?:D

2010-04-14 @ 20:56:26
URL: http://carzan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0